<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Blogg-Norrskensfoto Feed</title><link>http://blogg.norrskensfoto.se/</link><description>&lt;p&gt;I denna blogg skriver jag smått och stort om foto och livet på vår gård. Vill du titta in på min hemsida med bildgallerier, klicka &lt;a href=&quot;http://www.norrskensfoto.se&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;HÄR.&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill du kika in på min blogspot, klicka &lt;a href=&quot;http://norrskensfoto.blogspot.com/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;HÄR.&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;</description><item><title>Gammalt och nytt</title><link>http://iloapp.norrskensfoto.se/blog/blogg?Home&amp;post=142</link><description><![CDATA[   Marielle och hennes kanin. Han är så underbart söt. Ja, och hon med, förståss!      Maderbäcken flödar på. Tack och lov inte som för ett par år sedan, då vattnet spolade bort vägen. Nu rinner det i mer normal takt.      Vid jordkällaren låg en gammal övergiven järnspis. Borta var ringarna och en lucka, kanske behöll dom dem som reservdelar. Kvar finns, förutom jordkällaren, bara en grund från huset. Kanske blev det rivet och flyttat. 
 ]]></description><pubDate>Sun, 20 May 2012 00:17:26 +0200</pubDate><category>Nuortejaur</category></item><item><title>Vårbilder och vårröj</title><link>http://iloapp.norrskensfoto.se/blog/blogg?Home&amp;post=141</link><description><![CDATA[  
 Grannens son fyllde 22 i helgen, då bjöds det på tårta i stora lass och gott fika. En bukett med blommor stod på bordet, vette sjutton vad dom heter, men fina var dom att fota. Ibland kan jag sakna ett makroobjektiv, faktiskt. Detta är tagit med min vidvinkel, och det är kanske inte det mest optimala. 
   
 I Fällfors hade våren kommit mycket längre än hemma, visserligen fanns snö kvar, men inte lika mycket. Vi tog en promenad ner till Byskeälven, där det fanns enorma mängder vatten, förståss. Skogen är inte lika grön som då jag gick där sist: 
   
 Men förhoppningsvis kommer den snart, grönskan. Jag har ledigt flera dagar i veckan, jag hade planerat att kratta löv. Men det tror jag nog inte att det blir. I veckan som gått har vi haft stor-röj. Något som vi tänkt göra i typ femton år blev nu äntligen av - vi städade lagårdsvindan. Jisses vad skrot där fanns. Vi öppnade upp dörrarna uppe på baksidan och vräkte ut allt skrot. En hög med järnskrot som ska köras till Luleå och en med allt annat. En och en halv dag tog det, nu är det jättefint däruppe. Sedan återstår det att se om ordningen kan hållas, men det är en annan sak. 
 ]]></description><pubDate>Sun, 13 May 2012 21:01:19 +0200</pubDate><category>Natur</category></item><item><title>Längtan</title><link>http://iloapp.norrskensfoto.se/blog/blogg?Home&amp;post=140</link><description><![CDATA[    
 Mattaure, Piteälven. 
 ]]></description><pubDate>Wed, 09 May 2012 16:00:15 +0200</pubDate><category>Natur</category></item><item><title>Soldat Hindersson Strömming</title><link>http://iloapp.norrskensfoto.se/blog/blogg?Home&amp;post=139</link><description><![CDATA[  Min farfars farfars farfars farfar (!) hette Hans Hindersson och föddes 1697 i Sjulnäs. Han tog värvning som soldat Sund för rote 66 i Sjulnäs i maj 1716. I december 1719 avancerade han till korpral vid rote 10 Strömming. 
 1722 gifte han sig med Margareta från grannbyn Långnäs och 1724 flyttade de till en gård i Böle. 1726 dog Margareta i barnsäng, och två år senare gifte Hans om sig med Karin från Öjebyn. Hans fick 10 barn, 3 uppnådde vuxen ålder, Barbro, Anders och Erik. 
 Gården i Böle förbättrades under åren, bland annat hade man en sjättedel av en kvarn och en tredjedel i en kyrkstuga i Öjebyn.  
 I juli 1741 utfärdades krigsförklaring mot Ryssland. Den 23augusti 1741 gick plötsligt ryska trupper till anfall vid Willmanstrand i Finland. Staden stormades och brändes. 1200 soldater togs till fånga. En av de soldater som blev utkallad dit och som inte överlevde var Hans Hindersson Strömming. I militärens papper kan man läsa: Ita Corporalen Hans Hindersson Strömming omkommit d 23 augusti 1741 vid Willmarstrand. Han blev 44 år gammal. 
 ]]></description><pubDate>Sun, 06 May 2012 11:56:08 +0200</pubDate><category>Historier</category></item><item><title>Stockholm och bakslag</title><link>http://iloapp.norrskensfoto.se/blog/blogg?Home&amp;post=138</link><description><![CDATA[  Torsdag kväll-fredag tillbringade jag i huvudstaden. Tillsammans med en kollega åkte vi ner på en dags arbete/seminarium. Ibland så ser man ganska tydligt hur avlågt vårt land är. Stockholm bjöd på måttliga temperaturer, runt 10 plusgrader, men gröna gräsmattor (till och med en gräsklippsklippande person såg jag!), träd med, inte musöron, utan nästan helt utslagna löv, gröna häckar... Och hade inte min mobil kraschat totalt, hade jag kunnat visa en bild också. 
 Och när vi kom hem, snö och kyla. Dessutom har helgen bjudit på ett riktigt bakslag i form av flera decimeter snö! Helt otroligt! Svågern fick koppla på plogen igen, jag har halkat omkring på sommardäck då jag ju faktiskt trodde att vintern var över. I fjol vid den här tiden hade jag nästan krattat gräsmattan färdigt. I år är det... lite svårt. Förhoppningsvis blir det gjort innan skolavslutningen. 
 Telefonen ja. Ett och ett halvt år gammal. Helt kaputt. Går inte att starta ordenligt, konstiga symboler på displayen, går inte att stänga av utan jag får ta ut batteriet. Jag HOPPAS att det är två års garanti på mobiler? Expert kommer att få ett besök på måndag. Till dess har jag makens Sonim, en i och för sig robust och rejäl modell, men saknar kamerna och annat lull-lull. Ringa och smsa går ju förståss. Jag är definitvt inte mobilberoende, jag skulle absolut klara mig med en sån här enkel telefon, men det är ju klart att en android är roligare. Jag är ingen spelnörd heller, Wordfued har jag spelat litegrann, men det kan gå en dag eller två innan jag kommer på att logga in och lägga in ett ord. Det är väl kameran jag saknar mest. 
 ]]></description><pubDate>Sun, 06 May 2012 11:35:57 +0200</pubDate><category>Resa</category></item><item><title>Valborg</title><link>http://iloapp.norrskensfoto.se/blog/blogg?Home&amp;post=137</link><description><![CDATA[         ...i Utterbacken. 
 ]]></description><pubDate>Mon, 30 Apr 2012 23:11:48 +0200</pubDate><category>Nuortejaur</category></item><item><title>Vårvatten</title><link>http://iloapp.norrskensfoto.se/blog/blogg?Home&amp;post=136</link><description><![CDATA[    
 Vattnet har börjat öka i bäckar och älvar. Nuortejaurbäcken flödar riktigt bra, men mycket snö finns ännu kvar i skogen. Skoterspåren är nu inte längre så pålitliga, vilket gör att man inte kommer sig lika bra in i skogen som tidigare. 
 Jag drog ner min kanot till sjön igår, det brukar jag alltid göra på det sista skoterföret. Min tanke var att lägga den på den plats i viken där jag alltid har den, men då jag kom utanför spåret så sjönk skotern som en ubåt. Och när jag klev av så gick snön upp till grenen... Då välte jag kanoten uppochned där jag stod, den får helt enkelt ligga där tills sjön har rivit. Som jag längtar... Varje år är det likadant, jag brukar gå ner till stranden flera gånger i veckan för att se om isen har försvunnit. Vissa år har jag paddlat bland isflaken, bara för att få komma ut på en premiärtur. Det finns inget så rogivande som en kanottur på en spegelblank sjö, tycker jag. Därför ser jag fram emot och hoppas att det kommer att snabbt bli isfritt. 
      
 ]]></description><pubDate>Sun, 29 Apr 2012 13:38:39 +0200</pubDate><category>Natur</category></item><item><title>Äkta och rejäl?</title><link>http://iloapp.norrskensfoto.se/blog/blogg?Home&amp;post=135</link><description><![CDATA[  Tänk så glad man kan bli över lite positiva ord... Min kollega skrev på sin blogg om  unika och rejäla människor . Och så säger hon att hon även menade mig!! Tänk så glad jag blev! Hon sa att hon tyckte att jag var äkta och bodde på landet för att jag ville och gjorde en egen amerikansk hammock och hade häst och bakade och allt annat för att jag ville och inte bara för att jag ville visa upp mig och tjäna pengar på att blogga om det. Hon tyckte att jag var äkta och rejäl på riktigt. OJ vad det värmde!! Tack Kristina, för dina fina ord. 
 Jag bor på landet för att jag vill, för att jag trivs, för att jag känner en frihet och en lycka av att bo nära skogen och naturen. Helt ärligt så struntar jag i hur andra bor, varför skulle jag bry mig om det? Så länge de bor där de vill och känner en lycka över det, så får jag ju bo där jag vill. Och vara den jag vill. Jag känner heller inget behov av att hela tiden skriva eller lyfta fram fördelarna över att bo och leva som jag gör. Varför skulle jag göra det? Jag har förmånen att få välja, det kanske inte alla har. Jag får bo där jag vill. Och vara på det sätt jag vill. 
 Jag är född på landet, på ett jordbruk. Jag har fått lära mig att hjälpa till med det mesta. Mitt intresse har alltid varit åt det mer "pojkiga" hållet, som att köra traktor, hjälpa pappa i skogen eller spika väggar i ett stall. Min hammock byggde jag för att jag ville ha en sån. Jag bakar för att jag tycker om att baka och tycker om att bjuda mina vänner på en fika. Jag kan och gör saker själv (och gillar det också), som att hugga och kapa ved, köra traktor, röjer i skogen, lägger ut nät, tapetserar och bygger. Jag gör det för att jag vill, för att jag känner en sån otrolig glädje när jag gör det, och för att det får mig att må bra. Jag tycker inte om känslan av att måsta be om hjälp hela tiden, att behöva skrika på sin man så fort ett däck behöver bytas eller ved ska bäras in eller en tapet ska klistras upp på en vägg. Att vara beroende av andra är ingen känsla som jag gillar. Däremot gillar jag att arbeta tillsammans (utom kanske att tapetsera med maken, det går INTE  !!). Men det är en helt annan sak. 
 Min blogg har jag för att jag tycker att det är kul att skriva om min vardag och även för att lägga in mina bilder. Även om jag inte hade haft en enda läsare, skulle jag skriva ändå. Det känns bra att skriva ner små vardagliga händelser, en dagbok i bloggform kanske. Någon kanske gillar att läsa den, vad vet jag? 
 Att få beröm över att man bara, tja -är den man är, är inte det fint? 
 ]]></description><pubDate>Wed, 25 Apr 2012 15:56:43 +0200</pubDate><category>Nuortejaur</category></item><item><title>Vår</title><link>http://iloapp.norrskensfoto.se/blog/blogg?Home&amp;post=134</link><description><![CDATA[   I torsdagskväll träffades vi ett litet gäng för att fota lite vårvinterbilder. Byskeälven var delvis öppen, mot kanten låg fortfarande isen kvar.  
   
 Igår var det riktigt fint ute. Det är VÅR i luften! 
   
   Å idag toksnöar det....  
 ]]></description><pubDate>Sat, 21 Apr 2012 14:38:31 +0200</pubDate><category>Natur</category></item><item><title>Min släkt</title><link>http://iloapp.norrskensfoto.se/blog/blogg?Home&amp;post=133</link><description><![CDATA[  Jag har den senaste tiden jobbat en del med min släkt - släktforskning - för att få fram mina anfäder och släktingar. Det är många år sedan jag började på detta evighetsprojekt (kommer nog aldrig att ta slut, antar jag), men jag har kommit en bra bit på väg. Min egen släkt är, om inte komplett så i alla fall ganska, komplett. Så långt tillbaka som det bara går, vill säga. Jag har kommit ner på 1600-talet på vissa grenar, någon enstaka från 1500 tror jag, men sedan är det stopp. Man hade väl helt enkelt inte födslo - och dödböcker på den tiden. Och är man inte blåblodig (som jag inte är, jag har en enda röra av nybyggare, samer och valloner i min släkt), så är det svårt att hitta namn längre tillbaka i tiden. Men intressant är det. Och speciellt när man kommer till små berättelser, eller noteringar. Eller ofta är det ju tragiskt. Som att de i husförhörslängden skrev att "familjen var utfattig". Jag antar att om man var utfattig på den tiden, så hade man verkligen ingenting. 
 Sen så hittar man då och då noteringar som gör att man blir nyfiken, vill veta mer. En av mina släktingar blev "för all framtid förvisad från byn". Varför då? Vad hade hon gjort, som gjorde att hon aldrig mer fick komma tillbaka? 
 Eller drängen som åkte iväg med husbonden över isen med häst och släde. Ekipaget gick genom isen. Husbonden drunknade. Drängen gifte sig med änkan. Hmm... 
 Eller Margaretha Persdotter. Den unga flickan som blev piga i Järvträsk. Hon födde ett "oäkta" barn, som det sades att husbonden var far till. Enligt sägen så hämtade husbonden barnet en tid efter födseln, och därefter försvann pojken, för att aldrig hittas. Husbonden hade blivit sedd på natten, i en båt mitt ute på sjön. Margaretha hävdade att hon var oskyldig, att husbonden hämtat barnet och aldrig kommit tillbaka. 
 Margaretha och husbonden fick stå till svars inför tinget, och om jag kommer ihåg så blev det spöstraff och en tid i fängelse.  
 En tid därefter blev Margaretha anklagad igen, men inte husbonden. Hon dömdes ännu en gång, denna gång till arbete på ett spinnhus någonstans i Sverige. Där slutar alla spår. Troligen blev hon kvar där livet ut. 
 Ett orättvist öde, kan man tycka, om hon nu var oskyldig, som hon sa. Den skyldige gick ju i så fall fri, och hon fick leva sitt liv på spinnhuset. Men det är ju ingen nu levande, som verkligen vet vad som egentligen hände. 
 Nästa steg i arbetet blir att lägga in bilder. Och då kommer mitt släktträd att bli ännu mer intressant, tycker jag. Min farmor är 92 år, och jag hoppas mycket på att hon har en del bilder som jag kan få låna och lägga in. 
 Programmet jag använder heter Min Släkt. Ett otroligt bra program, som finns att ladda hem gratis via nätet. Om du sedan vill ha programmet fullt ut, kostar det drygt 300 kr. En billig engångskostnad. Här kan bland annat du se hur du är släkt med en viss person. Du får naturligtvis lägga in alla namnen själv. 
 ]]></description><pubDate>Tue, 17 Apr 2012 13:43:51 +0200</pubDate><category>Nuortejaur</category></item></channel>
</rss>
